Armasjärvi katastrofen

En färja för drygt femtio personer, som lastades med över 100 personer, nu kanske ni tänker på diverse olika olyckor i afrika/asien som man läser om ibland.
Men denna olycka är faktikt svensk och skedde 1940 på sjön Armasjärvi i Norrbotten.
Olyckan var länge den största katastrofen som hänt i Sverige, men det ändrades 1994 då M/S Estonia sjönk på Östersjön

Färden över sjön Armasjärvi gick bra, när man så hade övat och var på väg tillbaka så började det hela.
Som färjekarl fanns en av pojkarna Blomster (färjekarlns söner) och när fänrik Ivan Pellijeff beordade kompaniet med 102 man att gå ombord så vägde pojkens ord löst.
Av dessa 102 skulle 58 överleva.

Färjan var en enkel träfärja där motorn var trasig och linor hade spänts över sjön för att dra fram färjan.
Efter ungefär 150 meter ut börjar manskapet bli oroliga och skriker till fänriken att färjan håller på att sjunka, svaret dom får är ”Lite vågskvalp är väl inget att vara rädd för”
Men så blev vattnet bara högre och högre, och dom män som tidigare suttit ner fick då resa på sig, det steg snabbt till midjan och paniken började sprida sig bland människorna på färjan.

Dokumentär om Armasjärvi Olyckan på Youtube

Många var det som slängde sig i det isiga vattnet och försökte simma till land, men eftersom dom hade tunga militärkläder så kom dom inte så långt.
På land så hörde brodern till den unga färjekarlen ropen på hjälp och skyndade sig då att ge sig ut i en båt för att rädda sin bror.
Men ute på sjön var det kaos, båten blev snabbt ett mål för dom militärer som befann sig i de isiga vattnet, båten kantrade.

Dom 58 som överlevde fraktades sedan med hjälp av lastbilar till olika gårdar där dom togs om hand.
Dagen efter kom kompanichefen på besök, han ska då ha sagt att det var en hemsk olycka varpå fänriken svarade ”ja tänk vad många gevär som gick till spillo”
Det var enda gången fänriken kommenterade olyckan.

Dom omkomna placerades i kistor och lades på granrisbäddar i väntan på transport till sina hemkommuner.

När dom omkomna fördes till sin hemkommuner stog militärer i givakt två mil längs vägen
Kamraterna i fält reste sedan två stenar vid Armasjärvis strand, en med namen på dom omkomna och en med texten:

”Till minnet av de 46 svenska män vilka i kvällerns mörker den 24 oktober på Armasjärvis gåvo sina liv i fosterlandets tjänst. Du som går här förbi, böj ditt huvud i vördnad.”

Officiellt dömdes ingen för olyckan. I detta inlägg så har kanske fänrik Ivan Pellijeff fått stå för det hela, riktigt så är det inte menat även om jag anser att befälen den dagen är dom som trots allt till stor del rådde för olyckan.

Mer info finns hos :Tommybloggen

Annonser från BloggPartner
Be Sociable, Share!